Bättre kan vi väl?

Dagens nyheter...


Våldstäktsoffer blir bespottat i Ö-vik medan förövaren blir hyllad.

Tre byggplatsdödsfall runtom i landet.

Försäkringskassan förfalskar intyg för att få fram grund för avslag.

Tågkatastrof i Norge.

Huliganidioti på Hovet.

Gatorna spricker av superkylan.

Tidigare kandiderande vice-presidenten Sarah Palin, ultrakonservativ, får ett eget program om Alaska på Discovery.

Malmöpoliser kommer undan med rashat.

Ung man dömd till vård för mord på sin syster.

Äh... Ut i vårsolen och skaka av sig allt det onda! Eller? Jag vet inte... En god nyhet är i alla fall att jag och Veronica vann i länsrätten i Falun! Förhoppningsvis står det sig, som vi har kämpat.

En intressant aspekt av föräldraansvaret - Föräldrabalken föreskriver ett ansvar för föräldrar att tillse att ens funktionshindrade barn får tillgång till den vård som funktionshindret kräver, inte att man själv tillgodoser det. Med andra ord har man uppfyllt sitt föräldraansvar genom ansökan om hjälp. Jag är ännu inte på det klara med hur det påverkar bedömningen av föräldraansvaret i stort men återkommer när jag rett ut det. Påverkar det enbart de övriga behoven t ex eller menar man att det grundläggande hjälpbehovet inte faller under förälderns direkt ansvar att tillgodose?

I övrigt har jag tänkt en del på vilken rätt man har som funktionshindrad att ha fritidsaktiviteter. Ofta bedömer FK och kommun endast utifrån existerande situation då personen i fråga inte har några fritidsaktiviteter utifrån brist på assistans. Med andra ord får man ingen tid för fritidsaktiviteter för att man inte kan visa på att man har några. Men hur går det ihop med grundtanken bakom LSS och LASS? D v s att assistans ska möjliggöra för funktionshindrade att vara en naturlig del av samhället och exempelvis träna, studera och ha ett aktivt liv. Har man att hålla sig hemma i hemmiljön där man kostar som minst och kan anpassa som mest så att man inte behöver ha ersättning att betala dubbelassistans för aktiviteter i miljöer som inte är helt anpassade? Får jag som funktionshindrad går på en allmän handikapptoalett i samband med bowlingen eller har jag att hålla mig hemma där jag kanske kan lyfta över mig själv med hjälp av anpassning, t ex? Bowla i vardagsrummet då? Är det okej?

Jag vet inte... Jag gör vad jag kan utifrån det material som finns och lite sunt förnuft att argumentera för vår sak. Den senaste tiden har jag faktiskt fått bra resultat. Mycket även tack vare suveräna intyg jag fått av diverse habiliteringar och rehabiliteringar runtom i landet liksom skolor och elevassistenter. Tack för att ni ställer upp och tar er tid att gå igenom assistansbehovet. Inga bra intyg = ingen assistans.

Imorgon ska jag fira min födelsedag med att packa ihop mina ägodelar och tvätta fönster, snart flyttar vi till drömlägenheten vid mälaren, underbart! Ha en härlig helg allihopa!

Jessica


Det är inte tiden utan karaktären som är avgörande

Hej alla!

Kammarrätten i Göteborg har i februari avkunnat en dom av intresse. Tynnered kommun, en kommun som vi har haft en del med att göra inom VH, överklagade länsrättens dom till kammarrätten med yrkande att den skulle upphävas då man, till skillnad från vad länsrätten sagt, inte ansåg att det anförda hjälpbehovet var av assistansberättigande omfattning. Med andra ord ansåg man att det rörde sig om för lite tid för att man skulle bevilja personen i fråga personlig assistans.

Kammarrätten fann att personen i fråga hade ett visst behov av hjälp med de grundläggande behoven, i vart fall ett dagligt återkommande hjälpbehov med avseende på personlig hygien i samband med dusch samt för att klä sig. Dessa hjälpbehov ansågs av kammarrätten vara av sådan privat karaktär att de ska beaktas vid bedömningen av rätt till personlig assistans.

Kommunen kunde visserligen medge att personen i fråga hade ett behov av regelbundna dagliga insatser men ansåg att de var av alltför begränsad omfattning. Kammarrätten hävnsiade här mycekt riktigt till vad Regeringsrätten sagt (RÅ 2009 ref. 57) om att någon nedre tidsgräns inte går att uppställa utan att man istället ska göra en samlad bedömning med hänsyn till bl a om det rör sig om behov av hjälp med saker av mycket privat eller integritetskänslig karaktär eller som förutsätter spetskompetens.

Trots att personen i fråga inte ansågs ha behov av särskilt mycket hjälp tidsmässigt vid varje tillfälle ansågs hjälpbehovet istället sådant att det rörde sig om integritetskänsliga behov som är dagligt återkommande och sker i nära anslutning till varandra varför det ska ses som assistansberättigande. Tidsåtgången bedömdes till mellan 3 – 5 h per vecka (grundläggande behov).

Av denna dom kan vi ta med oss att det hjälpbehovets karaktär, inte dess tidsmässiga omfattning, som är relevant. Detta är en fråga som fått svar i praxis upprepade gånger genom åren, med trots det fortsätter besluten strömma in från kommuner runt om i landet där man avslår med motiveringen att hjälpbehovet inte uppgår till tillräckligt mycket tid.

Jag avrundar veckans praxisgenomgång med att visa en rolig lapp jag stötte på förra helgen. Ha det så bra!


RSS 2.0