Juristbloggen

Hej alla!

Denna vecka har jag arbetat mycket med intyg vilket har väckt en hel del ytterligare funderingar kring vikten av Det Rätta Intyget.

Det Rätta Intyget ska beskriva begränsningar och oförmågan att själv tillgodose sina grundläggande och övriga behov, utifrån en diagnos.

För att på ett korrekt sätt ska ett läkarintyg redogöra för diagnoser på ett tydligt sätt och om dessa exempelvis resulterat i operation eller akut inläggning eller andra komplikationer. Man tittar även efter hur omfattande konsekvenserna av diagnoserna är. Ett ryggmärgsbråck kan innebära totalt olika saker för två olika personer beroende exempelvis på hur högt eller lågt det sitter och kan ju innebära att man är rullstolsbunden men behöver inte innebära detta. Orsak (diagnos) – verkan (förflyttningssvårigheter) – slutlig konsekvens (rullstolsbunden).

En så kallad ADL-bedömning, d v s den bedömning arbetsterapeuten och sjukgymnasten gör över i princip hela livssituationen, är otroligt viktig för att få sitt assistansbehov utrett korrekt av Försäkringskassa och kommun. Habiliteringen arbetar ju med inställningen att vi ska tala om möjligheterna, inte begränsningarna, medan just för detta syfte vill vi ju veta motsatsen. Detta innebär en kulturkrock och man måste vara mycket tydligt med att man inte vill ha beskrivet att man är trevlig och kämpar på bra och är duktig i avklädningssituationen. När det står så tänker jag, som ombud, att man skriver så för att situationen är sådan att personen inte klarar någonting själv och man inte vill skriva denna detta på näsan och det är så självklart ändå utifrån deras personliga erfarenhet av den funktionshindrade att man tror att alla ska förstå det. Försäkringskassa och kommun lägger en sådan skrivelse till grund för ett rakt avslag utan vidare funderingar. Står det inte utskrivet sitter man nämligen inte och funderar på vad som kan tänkas stå mellan raderna.

Skolan är en annan intygsutfärdare som är viktig. Har man elevassistent för sitt barn exempelvis begär jag intyg från rektorn på varför man funnit detta nödvändigt och även en beskrivning av elevassistenten på hur vardagen går och vilka svårigheter som finns. Här finns samma kultur som inom Hab, d v s att man ogärna talar om det där jobbiga, det som barnet har problem med och inte klarar själv. Ibland får man en känsla av att det har att göra med att man inte från skolans sida vill erkänna att man inte klarar att själva hantera situationen och ibland kommer det bara från kärlek till barnet. Att man inte ser funktionshindret utan bara personen bakom. Vilket är fantastiskt! Men också något som kan leda till avslag…

Nu måste jag lämna er och springa vidare i jakten på Det Rätta Intyget som ger er som kunder den hjälp i vardagen som ni liksom jag vet att ni har behov av och rätt till!

Ha det bra!

Hej alla!

Denna vecka har jag varit i Falun tillsammans med ett antal av våra regionschefer för konferens. Med oss fanns även de tre nya stjärnorna - Embla, Eva och Fredrik. Under de tre dagar jag var med hann jag, mellan olika möten i Falun och Borlänge, med att prova på livet som både rullstolsbunden och synskadad. Det var otroligt intressant och väldigt givande. Vi spelade något som kallas för "fläskboll", som, trots det något osmakliga namnet, var superroligt och gick ut på att man, i rullstol, skulle få in en stor och mjuk boll in i mål. Självklart vann mitt lag. :)

Jag har egen erfarenhet av synskador då jag fram till för ett par år sedan hade kraftigt nedsatt syn och endast såg hjälpligt med linser. Efter en operation av en mycket kompetent expertläkare tillika professor har jag dock återfått en stor del av vad som kan kallas normal syn, även om jag inte ser precis som alla andra. En av mina största rädslor har alltid varit att jag ska bli blind så för mig tog det på många olika plan att plötsligt sitta med ögonbindel och försöka äta lunch och hälla upp vatten och sen ta sig från bordet.

Såhär såg det ut när VH assistans testade livet som funktionshindrad.

Hej alla!

Nu är jag i Malmö och hälsar på vår regionsansvarig för södra regionen, Mårten. Det är full fart med kundmöten och besök i skolor och annat. Jag älskar kundmöten och de här resorna, även om det är mycket jobb både inför och efter mötesdagarna, är en stor favorit i mitt arbete på VH assistans. Att få träffa kunderna ansikte mot ansikte och jobba tillsammans med regionsansvarige är fantastiskt givande och ger mig ny energi att tackla Försäkringskassan och kommunerna och ger mig även nya infallsvinklar på de juridiska bitarna.

Ikväll tog Mårten och jag oss ut på stan, närmare bestämt Swedbank Stadion, till O´Learys, för att titta på en inspelning av en fem år gammal match med Malmö FF. Det var tydligen jubileum idag för den här historiska matchen som jag, som inte ens vet hur många spelare som normalt är på plan samtidigt, självklart helt missat. Det var kul och mysigt men morgondagens möten kräver vår fulla uppmärksamhet så det blev tidig hemgång för att förbereda inför en fullspäckad dag innan jag sätter mig planet hem till Stockholm.

Ha det bra och håll värmen!

Kammarrätten i Stockholm dömde i november 2009 av ett mål som rör vid tre sakfrågor som jag kommer i kontakt med på regelbunden basis här på VH, nämligen omfattningen av det s k föräldraansvaret, frågan om möjligheten att kräva retroaktiv ersättning för redan utförd personlig assistans och rätten till tillfällig utökning av redan beviljad assistans vid operation.

Målet rörde en trettonårig pojke som beviljats assistansersättning enligt LASS från Försäkringskassan. Inför en operation efter vilken han skulle vara gipsad en tid, ansökte han hos kommunen om tillfällig utökning av personlig assistans enligt LSS då hans hjälpbehov i och med detta självklart ökade. Det är hos kommunen man begär tillfällig utökning även om man beviljats assistansersättning av Försäkringskassan. Kommunen har nämligen det s k basansvaret.

Inledningsvis avslog kommunen ansökan. Man ansåg att behovet kunde tillgodoses genom tillfällig vård av barn, beviljade assistanstimmar enligt LASS och vidare att hjälpbehovet ansåg falla inom normalt föräldraansvar, d v s att man som förälder normalt sett ger extra stöd och hjälp åt sin trettonårige son som genomgått en operation.

Pojkens ombud anförde hos länrätten bl a att kommunen felaktigt hänvisat till föräldraansvaret. Operationen skulle istället ses som en följd av hans funktionshinder. Extra omvårdnadsbehov och merarbete som uppkommer p g a ett barns funktionshinder ska inte anses omfattas av föräldraansvaret.

Regeringsrätten har tidigare, i en dom som ofta åberopas i ärenden rörande assistans och barn, att barn som är tolv år gamla endast i begränsad omfattning behöver hjälp av sina föräldrar med de grundläggande behoven som avses i LSS och LASS. Föräldraansvaret skall således inte anses omfatta de praktiska behoven, d v s personlig hygien, måltider, på- och avklädning, kommunikation och annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade, exempelvis aktiv tillsyn, när ett barn nått tolv års ålder.

Länsrätten konstaterade att det var utrett att pojken hade ett omfattande behov av hjälp vid förflyttning samt andra moment som krävde att man står eller går under den tid som ansökan omfattade. Dock ansåg man att det, mot bakgrund av att pojken även i övrigt inte kunde stå eller gå utan hjälp, kunde ifrågasättas om operationen faktiskt innebar en ökning av hjälpbehovet.

Vad gällde föräldraansvaret ansåg länsrätten att stöd vid smärta, oroliga nätter och medicinering är en naturlig del av en förälderns omvårdnad och inte något som kan överlåtas på samhället. Således ansågs kommunen haft fog för att anse att en del av det ökade hjälpbehovet s kulle tillgodoses av föräldrarna.

Sammanfattningsvis fann länsrätten att hjälpbehovet inte kunde anses ha ökat i den omfattning som pojken gjort gällande samt att det delvis åligger föräldrarna att tillgodose eventuellt uppkommet hjälpbehov. Vad som anförts i målet gav således inte stöd för slutsatsen att pojken hade behov av stöd utöver den assistans som redan beviljats av Försäkringskassan. Länsrätten avslog överklagandet.

Pojken överklagade till kammarrätten som gjorde följande bedömning.

Den som tid som hjälpbehovet avsåg hade vid kammarrättens prövning redan förflutit. Regeringsrätten har konstaterat att personlig assistans enligt LSS inte kan beviljas retroaktivt, d v s för förfluten tid. Detta för att det är en faktisk insats och man inte kan gå tillbaka i tiden och verkställa den. Vad man hade kunnat göra var att begära ersättning för kostnader för personlig assistans som uppkommit under perioden. Detta hade man dock inte gjort.

Trots detta fann kammarrätten att man hade ett intresse av att få behovet av ökad personlig assistans prövat i domstol för att se hur långt föräldraansvaret ska anses sträcka sig.

Kammarrätten fann att pojken p g a operationen haft ett väsentligt ökat hjälpbehov och att ansvaret för tillgodose detta sträckte sig långt utöver det som följer av normalt föräldraansvar. Således hade han varit berättigad till den begärda utökningen. Eftersom något yrkande om ersättning för faktiska kostnader som uppkommit till följd av hjälpbehovet inte framställts beslutade kammarrätten dock sig för att avskriva målet.

Av detta rättsfall kan vi dra två lärdomar. Omfattningen av föräldraansvaret tas regelbundet upp för prövning, och trots att underinstanser ofta vill dra detta ansvar väldigt långt, håller sig överrätterna till den bedömning som gjorts av Regeringsrätten, d v s att man vid tolv års ålder förväntas tillgodose sina grundläggande behov själv. Vidare understryker utgången av det här fallet vikten av att yrka om ersättning för utförd assistans i alla överklaganden avseende personlig assistans enligt LSS för att inte hamna i den situation som pojkens familj i rättsfallet hamnade i, d v s att man får rätt men inte får något för det. Visserligen kan domen användas i nya ärenden gentemot kommunen men risken finns att man från kommunens sida hittar en annan motivering då för att slingra sig ur ett beviljande.

Nu hoppas jag att ni blev lite klokare på hur det här med personlig assistans och assistansersättning fungerar i praktiken! Allt gott till er!