Juristbloggen

Kammarrätten i Stockholm dömde i november 2009 av ett mål som rör vid tre sakfrågor som jag kommer i kontakt med på regelbunden basis här på VH, nämligen omfattningen av det s k föräldraansvaret, frågan om möjligheten att kräva retroaktiv ersättning för redan utförd personlig assistans och rätten till tillfällig utökning av redan beviljad assistans vid operation.

Målet rörde en trettonårig pojke som beviljats assistansersättning enligt LASS från Försäkringskassan. Inför en operation efter vilken han skulle vara gipsad en tid, ansökte han hos kommunen om tillfällig utökning av personlig assistans enligt LSS då hans hjälpbehov i och med detta självklart ökade. Det är hos kommunen man begär tillfällig utökning även om man beviljats assistansersättning av Försäkringskassan. Kommunen har nämligen det s k basansvaret.

Inledningsvis avslog kommunen ansökan. Man ansåg att behovet kunde tillgodoses genom tillfällig vård av barn, beviljade assistanstimmar enligt LASS och vidare att hjälpbehovet ansåg falla inom normalt föräldraansvar, d v s att man som förälder normalt sett ger extra stöd och hjälp åt sin trettonårige son som genomgått en operation.

Pojkens ombud anförde hos länrätten bl a att kommunen felaktigt hänvisat till föräldraansvaret. Operationen skulle istället ses som en följd av hans funktionshinder. Extra omvårdnadsbehov och merarbete som uppkommer p g a ett barns funktionshinder ska inte anses omfattas av föräldraansvaret.

Regeringsrätten har tidigare, i en dom som ofta åberopas i ärenden rörande assistans och barn, att barn som är tolv år gamla endast i begränsad omfattning behöver hjälp av sina föräldrar med de grundläggande behoven som avses i LSS och LASS. Föräldraansvaret skall således inte anses omfatta de praktiska behoven, d v s personlig hygien, måltider, på- och avklädning, kommunikation och annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade, exempelvis aktiv tillsyn, när ett barn nått tolv års ålder.

Länsrätten konstaterade att det var utrett att pojken hade ett omfattande behov av hjälp vid förflyttning samt andra moment som krävde att man står eller går under den tid som ansökan omfattade. Dock ansåg man att det, mot bakgrund av att pojken även i övrigt inte kunde stå eller gå utan hjälp, kunde ifrågasättas om operationen faktiskt innebar en ökning av hjälpbehovet.

Vad gällde föräldraansvaret ansåg länsrätten att stöd vid smärta, oroliga nätter och medicinering är en naturlig del av en förälderns omvårdnad och inte något som kan överlåtas på samhället. Således ansågs kommunen haft fog för att anse att en del av det ökade hjälpbehovet s kulle tillgodoses av föräldrarna.

Sammanfattningsvis fann länsrätten att hjälpbehovet inte kunde anses ha ökat i den omfattning som pojken gjort gällande samt att det delvis åligger föräldrarna att tillgodose eventuellt uppkommet hjälpbehov. Vad som anförts i målet gav således inte stöd för slutsatsen att pojken hade behov av stöd utöver den assistans som redan beviljats av Försäkringskassan. Länsrätten avslog överklagandet.

Pojken överklagade till kammarrätten som gjorde följande bedömning.

Den som tid som hjälpbehovet avsåg hade vid kammarrättens prövning redan förflutit. Regeringsrätten har konstaterat att personlig assistans enligt LSS inte kan beviljas retroaktivt, d v s för förfluten tid. Detta för att det är en faktisk insats och man inte kan gå tillbaka i tiden och verkställa den. Vad man hade kunnat göra var att begära ersättning för kostnader för personlig assistans som uppkommit under perioden. Detta hade man dock inte gjort.

Trots detta fann kammarrätten att man hade ett intresse av att få behovet av ökad personlig assistans prövat i domstol för att se hur långt föräldraansvaret ska anses sträcka sig.

Kammarrätten fann att pojken p g a operationen haft ett väsentligt ökat hjälpbehov och att ansvaret för tillgodose detta sträckte sig långt utöver det som följer av normalt föräldraansvar. Således hade han varit berättigad till den begärda utökningen. Eftersom något yrkande om ersättning för faktiska kostnader som uppkommit till följd av hjälpbehovet inte framställts beslutade kammarrätten dock sig för att avskriva målet.

Av detta rättsfall kan vi dra två lärdomar. Omfattningen av föräldraansvaret tas regelbundet upp för prövning, och trots att underinstanser ofta vill dra detta ansvar väldigt långt, håller sig överrätterna till den bedömning som gjorts av Regeringsrätten, d v s att man vid tolv års ålder förväntas tillgodose sina grundläggande behov själv. Vidare understryker utgången av det här fallet vikten av att yrka om ersättning för utförd assistans i alla överklaganden avseende personlig assistans enligt LSS för att inte hamna i den situation som pojkens familj i rättsfallet hamnade i, d v s att man får rätt men inte får något för det. Visserligen kan domen användas i nya ärenden gentemot kommunen men risken finns att man från kommunens sida hittar en annan motivering då för att slingra sig ur ett beviljande.

Nu hoppas jag att ni blev lite klokare på hur det här med personlig assistans och assistansersättning fungerar i praktiken! Allt gott till er!