Juristbloggen

Hej alla! 

Efter en underbar långhelg i Barcelona, med strålande sol, mycket tapas, f
otboll och upplevelser, packade jag om väskan och begav mig upp till Sälen. Från sommar i Barcelona, till vår i Stockholm, till snö och vintersol.

Här i Sälen har det varit fantastiskt väder hela veckan, med undantag för idag då det vräkte ner snö. Alla är solbrända och fräscha och aktiviteterna följer varandra. Biski, skoterkörning, pianobar, gemensamma middagar och sångtävlingar.

Under gårdagen hann jag med att åka skoter med Björn och hans dotter, vår klippa i Dalarna Daniel och nya stjärnskottet i Umeå, Emma F. På bilden ser ni Björn visa oss att från där vi står, och som jag nu tyvärr tappat namnet på, kunde man se både Mora och Norge. Underbar utsikt och mycket mycket roligt att flyga fram på skotersläpet.

Jag hjälpte även till med korvgrillning och ska väl passa på att be om ursäkt för eventuell korvsushi som kan ha serverats med anledning av mycket ringa grillningserfarenhet från min sida. Alla tycktes dock mätta och nöjda efter lunchen och kastade sig ut i backarna igen.

Sedan var det dags för biski. Klas, vårt Göteborgsankare, visade sig vara en fantastisk skidkamrat och vi flög ned längs fjället. Jag fick till och med styra lite själv och det var väldigt intressant att se hur lite kraft det krävs för att få till en riktigt smidig och härlig åkning. Också mycket imponerande att se hur duktiga ni alla var som deltog i biskiskolan!

På kvällen bar det av till Experium för bowling. Från VH deltog jag, Veronica, Daniel från Dalarna och Emma F. Jag hade en enorm nybörjartur i början och slog uteslutande strikes och spärrar. Men sen började jag tänka och då gick det utför… Man ska bara blunda och kasta är en slutsats.

Jag, Veronica och Emma F tog sedan en liten simtur i äventyrsbadet och låg och bubblade i inomhuspoolen och sedan utomhuspoolen. Emma F och jag vågade oss även på vattenrushkanan! Med oss hade vi oss filmteamet som noga dokumenterade kvällen.

Imorgon åker jag till Stockholm igen och tar mig an den pågående flytten där hemma. Fullspäckat schema som vanligt! Ha det så bra allihopa!


Utsikten som Björn pekar ut nedan med stor entusiasm!

Hej alla!

Idag tänkte jag en gång för alla gå igenom måltidsfrågan som är så omdebatterad genom att ta upp ett exempel jag stött på som står ut alldeles särskilt.

Försäkringskassan har sedan en tid tillbaka fått stark kritik efter att i olika sammanhang ha uttalat att endast den som inte själv kan föra maten till munnen anses ha ett grundläggande hjälpbehov i matsituationen. Något krav på att en funktionshindrad sökande av assistansersättning ska ha behov av hjälp med att föra mat till munnen går nämligen inte att utläsa ur vare sig lagtext, förarbeten eller tidigare praxis. Inte heller går ur rättskällorna att utläsa något krav på att den hjälp som ges med avseende på måltider, för att beaktas, måste ges av någon med ingående kunskaper om den funktionshindrade. Hjälpbehovet med avseende på måltidssituationen ska vara av privat karaktär, men det saknas stöd för en tolkning av rättskällorna såsom innebärande att hjälpbehovet ska vara av så kvalificerad karaktär som Försäkringskassan de senaste åren tillämpat bestämmelsen i 9 a § LSS.  I Vägledningen om Assistansersättning 2003:6 version 4 av den 5 februari 2009, backade man därför något i sin bedömning. Även personer som p g a sväljsvårigheter löper risk att sätta i halsen och därför behöver hjälp med att finfördela maten samt personer med kognitiva funktionsnedsättningar som är omedvetna om vad de äter anses numera ha ett grundläggande hjälpbehov vid måltiderna. Vad som anförs i Vägledningen får anses vara exemplifierande. Det avgörande är således inte anledningen till att maten behöver finfördelas utan att personen rent faktiskt har behov av att få maten finfördelad. 

Måltidsfrågan är emellertid ännu infekterad och nu kommer exempel på hur man dragit frågan in absurdum. Kammarrätten i Sundsvall har, i dom meddelad i oktober 2009 märkligt nog, gjort följande bedömning.

”I samband med måltider behöver x x som regel inte hjälp med att äta eller dricka utan endast med att tillreda och dela maten, hälla upp dryck samt duka fram, duka av och diska. Dessa hjälpbehov bör inte anses som grundläggande behov. Dessa hjälpbehov bör inte anses som grundläggande behov. När x x drabbas av spasticitet kan han inte äta och dricka själv. Eftersom spasticiteten inte brukar pågå mer än högst 25 minuter, har x x möjlighet att – som han gör nu – vänta med att äta och dricka tills spasticiteten upphört. Kammarrätten anser därför att x x inte har något hjälpbehov avseende grundläggande behov i samband med måltider.” 

Inte bara strider Kammarrättens bedömning mot intentionerna bakom LSS och LASS, d v s att ge funktionshindrade möjlighet att leva ett liv på samma villkor som en icke funktionshindrad person, det är vidare självfallet oerhört kränkande att kräva av en person att han anpassar sina måltider efter sin spasticitet. Kammarrätten har, genom att be personen i fråga minimera sitt hjälpbehov genom att anpassa sig efter sitt funktionshinder, inte gjort en bedömning av huruvida hjälpbehovet – för det fall x x vill äta trots att han för tillfället är spastisk – är av sådan art att det får anses som ett grundläggande hjälpbehov. Detta illustrerar hur man i tillämpningen av LSS och LASS råkat ut för ett feltänk som nu börjat ta absurda former, där man berövar funktionshindrade en möjlighet att få hjälp i en intim och dagligen återkommande situation genom att regelmässigt och mallartat göra en strikt bedömning av mat-till-munnen regeln. Inte ens att personen har ett dokumenterat behov av matning, men bara när sjukdomen är aktiv, räcker tydligen till för att få en bedömning av huruvida ett omfattande hjälpbehov av privat karaktär i matsituationen är att betrakta som grundläggande. 

När personen i målet är spastisk har han ett avancerat och omfattande hjälpbehov i matsituationen. Det kan inte godtas att LSS eller LASS tolkas såsom att mena att man då inte har rätt att äta. I dessa situationer har den funktionshindrade behov av hjälp med att föra mat och dryck till munnen. 

Frågan om måltider har blivit en stridsfråga som Regeringsrätten måste ta slutlig ställning till. Det är inte ovanligt i praxisutveckling kring olika statliga ersättningar och kommunala insatser att man av besparingsskäl stramar in mer och mer på tillämpningen tills det att man hamnat så långt bort ifrån syftet med lagen att man inte har något val än att lätta på bedömningen igen. Regeringsrätten har, som jag redogjort för tidigare, släppt på tyglarna en aning vad gäller neuropsykiatriska diagnoser och behov av aktiv tillsyn och kommunikationshjälp, en situation som tidigare sällan ansetts assistansberättigande men som nu ger familjer med exempelvis autistiska barn helt andra möjligheter att få hjälp. Förhoppningsvis sker samma sak med frågan om matsituationen. 

Nu väntar ett par dagars semester i Barcelona för min del innan det bär av till Sälen i nästa vecka ett par dagar för konferens och kundmingel. Ha det så bra så länge så kanske vi ses i Sälen! 

Jessica

Dagens nyheter...


Våldstäktsoffer blir bespottat i Ö-vik medan förövaren blir hyllad.

Tre byggplatsdödsfall runtom i landet.

Försäkringskassan förfalskar intyg för att få fram grund för avslag.

Tågkatastrof i Norge.

Huliganidioti på Hovet.

Gatorna spricker av superkylan.

Tidigare kandiderande vice-presidenten Sarah Palin, ultrakonservativ, får ett eget program om Alaska på Discovery.

Malmöpoliser kommer undan med rashat.

Ung man dömd till vård för mord på sin syster.

Äh... Ut i vårsolen och skaka av sig allt det onda! Eller? Jag vet inte... En god nyhet är i alla fall att jag och Veronica vann i länsrätten i Falun! Förhoppningsvis står det sig, som vi har kämpat.

En intressant aspekt av föräldraansvaret - Föräldrabalken föreskriver ett ansvar för föräldrar att tillse att ens funktionshindrade barn får tillgång till den vård som funktionshindret kräver, inte att man själv tillgodoser det. Med andra ord har man uppfyllt sitt föräldraansvar genom ansökan om hjälp. Jag är ännu inte på det klara med hur det påverkar bedömningen av föräldraansvaret i stort men återkommer när jag rett ut det. Påverkar det enbart de övriga behoven t ex eller menar man att det grundläggande hjälpbehovet inte faller under förälderns direkt ansvar att tillgodose?

I övrigt har jag tänkt en del på vilken rätt man har som funktionshindrad att ha fritidsaktiviteter. Ofta bedömer FK och kommun endast utifrån existerande situation då personen i fråga inte har några fritidsaktiviteter utifrån brist på assistans. Med andra ord får man ingen tid för fritidsaktiviteter för att man inte kan visa på att man har några. Men hur går det ihop med grundtanken bakom LSS och LASS? D v s att assistans ska möjliggöra för funktionshindrade att vara en naturlig del av samhället och exempelvis träna, studera och ha ett aktivt liv. Har man att hålla sig hemma i hemmiljön där man kostar som minst och kan anpassa som mest så att man inte behöver ha ersättning att betala dubbelassistans för aktiviteter i miljöer som inte är helt anpassade? Får jag som funktionshindrad går på en allmän handikapptoalett i samband med bowlingen eller har jag att hålla mig hemma där jag kanske kan lyfta över mig själv med hjälp av anpassning, t ex? Bowla i vardagsrummet då? Är det okej?

Jag vet inte... Jag gör vad jag kan utifrån det material som finns och lite sunt förnuft att argumentera för vår sak. Den senaste tiden har jag faktiskt fått bra resultat. Mycket även tack vare suveräna intyg jag fått av diverse habiliteringar och rehabiliteringar runtom i landet liksom skolor och elevassistenter. Tack för att ni ställer upp och tar er tid att gå igenom assistansbehovet. Inga bra intyg = ingen assistans.

Imorgon ska jag fira min födelsedag med att packa ihop mina ägodelar och tvätta fönster, snart flyttar vi till drömlägenheten vid mälaren, underbart! Ha en härlig helg allihopa!

Jessica

Hej alla!

Kammarrätten i Göteborg har i februari avkunnat en dom av intresse. Tynnered kommun, en kommun som vi har haft en del med att göra inom VH, överklagade länsrättens dom till kammarrätten med yrkande att den skulle upphävas då man, till skillnad från vad länsrätten sagt, inte ansåg att det anförda hjälpbehovet var av assistansberättigande omfattning. Med andra ord ansåg man att det rörde sig om för lite tid för att man skulle bevilja personen i fråga personlig assistans.

Kammarrätten fann att personen i fråga hade ett visst behov av hjälp med de grundläggande behoven, i vart fall ett dagligt återkommande hjälpbehov med avseende på personlig hygien i samband med dusch samt för att klä sig. Dessa hjälpbehov ansågs av kammarrätten vara av sådan privat karaktär att de ska beaktas vid bedömningen av rätt till personlig assistans.

Kommunen kunde visserligen medge att personen i fråga hade ett behov av regelbundna dagliga insatser men ansåg att de var av alltför begränsad omfattning. Kammarrätten hävnsiade här mycekt riktigt till vad Regeringsrätten sagt (RÅ 2009 ref. 57) om att någon nedre tidsgräns inte går att uppställa utan att man istället ska göra en samlad bedömning med hänsyn till bl a om det rör sig om behov av hjälp med saker av mycket privat eller integritetskänslig karaktär eller som förutsätter spetskompetens.

Trots att personen i fråga inte ansågs ha behov av särskilt mycket hjälp tidsmässigt vid varje tillfälle ansågs hjälpbehovet istället sådant att det rörde sig om integritetskänsliga behov som är dagligt återkommande och sker i nära anslutning till varandra varför det ska ses som assistansberättigande. Tidsåtgången bedömdes till mellan 3 – 5 h per vecka (grundläggande behov).

Av denna dom kan vi ta med oss att det hjälpbehovets karaktär, inte dess tidsmässiga omfattning, som är relevant. Detta är en fråga som fått svar i praxis upprepade gånger genom åren, med trots det fortsätter besluten strömma in från kommuner runt om i landet där man avslår med motiveringen att hjälpbehovet inte uppgår till tillräckligt mycket tid.

Jag avrundar veckans praxisgenomgång med att visa en rolig lapp jag stötte på förra helgen. Ha det så bra!

Hej alla!

Goda nyheter den här veckan. I fredags hade jag min första muntliga förhandling i kammarrätt för VH och vill passa på att säga stort tack till familjen som skötte sig exemplariskt. Bra jobbat!

Efter en fantastisk helg kom jag till jobbet i måndags och möttes då av en rad glada nyheter. Det visade sig att jag hade fått ett antal av de där Superintygen jag talat om tidigare. Fantastiska intyg som i detalj styrkte det vi kämpat så mycket för att lyfta fram.

Ett par minuter senare får jag ett samtal från en norrländsk kommunalhandläggare som inte kunde bärga sig för hon var så glad att få meddela att hon skulle föreslå att socialnämnden beviljar, inte bara ansökta timmar utan MER än ansökta timmar, baserat på ett nytt regeringsrättsavgörande som meddelades i januari som jag bifogat ansökan. Detta regeringsrättsavgörande ger nytt hopp till alla med neuropsykiatriska diagnoser som söker personlig assistans och assistansersättning. Personen i fråga hade diagnoserna medelsvår utvecklingsstörning och autism med kommunikationssvårigheter och ett stort tillsynsbehov. Normalt i dessa fall är att man avslår då personer med dessa diagnoser oftast är motoriskt självständiga och således inte behöver någon fysisk assistans. Grunden till detta går att spåra till en feltolkning av ett förarbetsuttalande där man konstaterade att psykiskt funktionshindrade endast i undantagsfall skulle kunna få rätt till assistans. I vidare behandling av förslaget slopades detta och förslaget accepterades i en annan form av riksdagen som med detta skrev under på att psykiskt funktionshindrade inte alls ska uteslutas från rätt till assistans.

Regeringsrätten behandlade i den aktuella domen, mål nr 6232-07, frågorna behov av hjälp med kommunikation, tillsyn och kvalificerade motivations- och aktiveringsinsatser. Ingen av dessa insatser är fysiska insatser vilket gör att det hamnar i en juridisk gråzon inom detta område. Regeringsrätten fann dock, utifrån det ingivna medicinska underlaget som i detta fall var fantastiskt bra och tydligt, att klaganden hade behov av hjälp för att kommunicera med annan och att han skulle beviljas tid för detta som ett grundläggande behov. Vidare framgick av utredningen att klaganden behövde ständig tillsyn all vaken tid. Klaganden saknar insikt om vad som är farligt, blir lätt frustrerad och då aggressiv och det krävs ständiga ingripanden för att hindra att hans reaktioner vänds mot andra människor eller egendom. Den aktiva tillsynen ansågs av regeringsrätten – bl a p g a kommunikationssvårigheterna – vara av sådan art att den förutsätter ingående kunskaper om honom och skall därför ses som ett grundläggande behov.

En annan intressant sak som Regeringsrätten berörde var föräldraansvaret. Klaganden var vid tiden för beslutet 9 år gammal. Föräldraansvaret med avseende på de grundläggande behoven sägs upphöra vid 12 års ålder men i detta fall ansåg man att då en nioåring normalt kan kommunicera med sin omgivning självständigt skall inget föräldraansvar beaktas. Samma sak sade man om behov av tillsyn.

Slutligen gick man in på det omdebatterade begreppet kvalificerade motivations- och aktiveringsinsatser. Dessa insatser har tidigare inte ansetts assistansgrundande som ett grundläggande behov. Dock ansåg Regeringsrätten att tid skulle beviljas för hjälp med detta såsom ett övrigt behov, vilket man också gjorde.

Sammanfattningsvis kan vi av detta lära oss ett antal saker:

- Neuropsykiatriska diagnoser där det finns ett behov av kommunikationshjälp, aktiv tillsyn och kvalificerade motivations- och aktiveringsinsatser, men kanske inte mycket fysisk assistans, har numera erkänts. Visserligen har personer med dessa problem beviljats assistans även tidigare men på undantagsbasis.

- Inget föräldraansvar finns för barn från nio år och uppåt med avseende på kommunikation och aktiv tillsyn.

- Kvalificerade motivations- och aktiveringsinsatser ska beaktas såsom ett övrigt behov för det fall man har behov av dessa insatser och har ett grundläggande hjälpbehov som berättigar till assistans.

Denna regeringsrättsdom är numera mitt nya ess i rockärmen och jag skickar det till alla myndighetspersoner och alla domstolar där jag har ärenden av denna typ. Förhoppningsvis innebär det ännu mer goda nyheter i framtiden.

Den som vill ha en kopia av domen kan höra av sig till mig, [email protected], så mailar jag över en kopia.

Ha det så bra så länge!

Hej alla!

Ny vecka, nya utmaningar. Veckan började på max. Veronica är i stan och dagen började med en mindre kamp med att få tag på en taxibuss med ramp, något som man tar för givet ska gå att få tag på i Stockholm, men som vi snabbt lärde oss var rentut omöjligt. Detta trots att vi bokat taxin redan i förra veckan för att se till att detta inte skulle hända. I växeln var man inte särskilt tillmötesgående och vitsordade visserligen att bokningen fanns men att det inte fanns någon ledig taxi nu. Något som fick mig att börja tänka på ett gammalt Seinfeld-avsnitt. "So you take the bookings, but you don´t hold the cars? Anyone can take a booking, but what I wanted was for you to actually hold a car for me."


Såhär fint var Hotel Anglais i alla fall. Lobbyn såg vi en del av under vår väntan på 1,5 h cirkus.

Sedan bar det av till SvT där Veronica var med i debatt med Helle Kleine.



Här står Veronica, vår rikskändis och förkämpe, med en kvinna från SvT, som vanligt flankerad av vovvarna.

Sedan var det presskonferens med anledning av assistansuppropet (assistansuppropet.se), ett intiativ som satts ihop inom loppet av en helg med anledning av Försäkringskassans nya arbetsdokument. Dokumentet är på 91 sidor och har satts ihop av Socialstyrelsen. Det är tänkt att användas i kassans kontakt med den funktionshindrade, dokumenten beräknas ta ca 6 h att gå igenom och kommer att tillämpas på försök på bl a lokalkontoret i Borlänge och Göteborg Hisingen fr o m idag den 1 februari 2010. När jag hörde det sjönk hjärtat rejält på mig som har familjer i Borlänge och Göteborg Hisingen som idag möter ett enormt märkligt bemötande från lokalkontoren på plats. Med ett förhörsdokumnet på 91 sidor där varje fråga efterföljs av en ruta för handläggarens personliga rimlighetsbedömning lär situationen för dessa människor inte blir human.

Bild från presskonferensen.

Jag kommer att skriva mer om kassans handläggning i min blogg denna vecka. Det har dykt upp en hel del frågor i mina möten med handläggare runtom i landet som väckt en del diskussion och krav från vår sida. Mer om det senare.

Ha det så bra så länge!

Kram
Jessica

Hej alla!

Denna vecka har jag arbetat mycket med intyg vilket har väckt en hel del ytterligare funderingar kring vikten av Det Rätta Intyget.

Det Rätta Intyget ska beskriva begränsningar och oförmågan att själv tillgodose sina grundläggande och övriga behov, utifrån en diagnos.

För att på ett korrekt sätt ska ett läkarintyg redogöra för diagnoser på ett tydligt sätt och om dessa exempelvis resulterat i operation eller akut inläggning eller andra komplikationer. Man tittar även efter hur omfattande konsekvenserna av diagnoserna är. Ett ryggmärgsbråck kan innebära totalt olika saker för två olika personer beroende exempelvis på hur högt eller lågt det sitter och kan ju innebära att man är rullstolsbunden men behöver inte innebära detta. Orsak (diagnos) – verkan (förflyttningssvårigheter) – slutlig konsekvens (rullstolsbunden).

En så kallad ADL-bedömning, d v s den bedömning arbetsterapeuten och sjukgymnasten gör över i princip hela livssituationen, är otroligt viktig för att få sitt assistansbehov utrett korrekt av Försäkringskassa och kommun. Habiliteringen arbetar ju med inställningen att vi ska tala om möjligheterna, inte begränsningarna, medan just för detta syfte vill vi ju veta motsatsen. Detta innebär en kulturkrock och man måste vara mycket tydligt med att man inte vill ha beskrivet att man är trevlig och kämpar på bra och är duktig i avklädningssituationen. När det står så tänker jag, som ombud, att man skriver så för att situationen är sådan att personen inte klarar någonting själv och man inte vill skriva denna detta på näsan och det är så självklart ändå utifrån deras personliga erfarenhet av den funktionshindrade att man tror att alla ska förstå det. Försäkringskassa och kommun lägger en sådan skrivelse till grund för ett rakt avslag utan vidare funderingar. Står det inte utskrivet sitter man nämligen inte och funderar på vad som kan tänkas stå mellan raderna.

Skolan är en annan intygsutfärdare som är viktig. Har man elevassistent för sitt barn exempelvis begär jag intyg från rektorn på varför man funnit detta nödvändigt och även en beskrivning av elevassistenten på hur vardagen går och vilka svårigheter som finns. Här finns samma kultur som inom Hab, d v s att man ogärna talar om det där jobbiga, det som barnet har problem med och inte klarar själv. Ibland får man en känsla av att det har att göra med att man inte från skolans sida vill erkänna att man inte klarar att själva hantera situationen och ibland kommer det bara från kärlek till barnet. Att man inte ser funktionshindret utan bara personen bakom. Vilket är fantastiskt! Men också något som kan leda till avslag…

Nu måste jag lämna er och springa vidare i jakten på Det Rätta Intyget som ger er som kunder den hjälp i vardagen som ni liksom jag vet att ni har behov av och rätt till!

Ha det bra!

Hej alla!

Denna vecka har jag varit i Falun tillsammans med ett antal av våra regionschefer för konferens. Med oss fanns även de tre nya stjärnorna - Embla, Eva och Fredrik. Under de tre dagar jag var med hann jag, mellan olika möten i Falun och Borlänge, med att prova på livet som både rullstolsbunden och synskadad. Det var otroligt intressant och väldigt givande. Vi spelade något som kallas för "fläskboll", som, trots det något osmakliga namnet, var superroligt och gick ut på att man, i rullstol, skulle få in en stor och mjuk boll in i mål. Självklart vann mitt lag. :)

Jag har egen erfarenhet av synskador då jag fram till för ett par år sedan hade kraftigt nedsatt syn och endast såg hjälpligt med linser. Efter en operation av en mycket kompetent expertläkare tillika professor har jag dock återfått en stor del av vad som kan kallas normal syn, även om jag inte ser precis som alla andra. En av mina största rädslor har alltid varit att jag ska bli blind så för mig tog det på många olika plan att plötsligt sitta med ögonbindel och försöka äta lunch och hälla upp vatten och sen ta sig från bordet.

Såhär såg det ut när VH assistans testade livet som funktionshindrad.

Hej alla!

Nu är jag i Malmö och hälsar på vår regionsansvarig för södra regionen, Mårten. Det är full fart med kundmöten och besök i skolor och annat. Jag älskar kundmöten och de här resorna, även om det är mycket jobb både inför och efter mötesdagarna, är en stor favorit i mitt arbete på VH assistans. Att få träffa kunderna ansikte mot ansikte och jobba tillsammans med regionsansvarige är fantastiskt givande och ger mig ny energi att tackla Försäkringskassan och kommunerna och ger mig även nya infallsvinklar på de juridiska bitarna.

Ikväll tog Mårten och jag oss ut på stan, närmare bestämt Swedbank Stadion, till O´Learys, för att titta på en inspelning av en fem år gammal match med Malmö FF. Det var tydligen jubileum idag för den här historiska matchen som jag, som inte ens vet hur många spelare som normalt är på plan samtidigt, självklart helt missat. Det var kul och mysigt men morgondagens möten kräver vår fulla uppmärksamhet så det blev tidig hemgång för att förbereda inför en fullspäckad dag innan jag sätter mig planet hem till Stockholm.

Ha det bra och håll värmen!

Kammarrätten i Stockholm dömde i november 2009 av ett mål som rör vid tre sakfrågor som jag kommer i kontakt med på regelbunden basis här på VH, nämligen omfattningen av det s k föräldraansvaret, frågan om möjligheten att kräva retroaktiv ersättning för redan utförd personlig assistans och rätten till tillfällig utökning av redan beviljad assistans vid operation.

Målet rörde en trettonårig pojke som beviljats assistansersättning enligt LASS från Försäkringskassan. Inför en operation efter vilken han skulle vara gipsad en tid, ansökte han hos kommunen om tillfällig utökning av personlig assistans enligt LSS då hans hjälpbehov i och med detta självklart ökade. Det är hos kommunen man begär tillfällig utökning även om man beviljats assistansersättning av Försäkringskassan. Kommunen har nämligen det s k basansvaret.

Inledningsvis avslog kommunen ansökan. Man ansåg att behovet kunde tillgodoses genom tillfällig vård av barn, beviljade assistanstimmar enligt LASS och vidare att hjälpbehovet ansåg falla inom normalt föräldraansvar, d v s att man som förälder normalt sett ger extra stöd och hjälp åt sin trettonårige son som genomgått en operation.

Pojkens ombud anförde hos länrätten bl a att kommunen felaktigt hänvisat till föräldraansvaret. Operationen skulle istället ses som en följd av hans funktionshinder. Extra omvårdnadsbehov och merarbete som uppkommer p g a ett barns funktionshinder ska inte anses omfattas av föräldraansvaret.

Regeringsrätten har tidigare, i en dom som ofta åberopas i ärenden rörande assistans och barn, att barn som är tolv år gamla endast i begränsad omfattning behöver hjälp av sina föräldrar med de grundläggande behoven som avses i LSS och LASS. Föräldraansvaret skall således inte anses omfatta de praktiska behoven, d v s personlig hygien, måltider, på- och avklädning, kommunikation och annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade, exempelvis aktiv tillsyn, när ett barn nått tolv års ålder.

Länsrätten konstaterade att det var utrett att pojken hade ett omfattande behov av hjälp vid förflyttning samt andra moment som krävde att man står eller går under den tid som ansökan omfattade. Dock ansåg man att det, mot bakgrund av att pojken även i övrigt inte kunde stå eller gå utan hjälp, kunde ifrågasättas om operationen faktiskt innebar en ökning av hjälpbehovet.

Vad gällde föräldraansvaret ansåg länsrätten att stöd vid smärta, oroliga nätter och medicinering är en naturlig del av en förälderns omvårdnad och inte något som kan överlåtas på samhället. Således ansågs kommunen haft fog för att anse att en del av det ökade hjälpbehovet s kulle tillgodoses av föräldrarna.

Sammanfattningsvis fann länsrätten att hjälpbehovet inte kunde anses ha ökat i den omfattning som pojken gjort gällande samt att det delvis åligger föräldrarna att tillgodose eventuellt uppkommet hjälpbehov. Vad som anförts i målet gav således inte stöd för slutsatsen att pojken hade behov av stöd utöver den assistans som redan beviljats av Försäkringskassan. Länsrätten avslog överklagandet.

Pojken överklagade till kammarrätten som gjorde följande bedömning.

Den som tid som hjälpbehovet avsåg hade vid kammarrättens prövning redan förflutit. Regeringsrätten har konstaterat att personlig assistans enligt LSS inte kan beviljas retroaktivt, d v s för förfluten tid. Detta för att det är en faktisk insats och man inte kan gå tillbaka i tiden och verkställa den. Vad man hade kunnat göra var att begära ersättning för kostnader för personlig assistans som uppkommit under perioden. Detta hade man dock inte gjort.

Trots detta fann kammarrätten att man hade ett intresse av att få behovet av ökad personlig assistans prövat i domstol för att se hur långt föräldraansvaret ska anses sträcka sig.

Kammarrätten fann att pojken p g a operationen haft ett väsentligt ökat hjälpbehov och att ansvaret för tillgodose detta sträckte sig långt utöver det som följer av normalt föräldraansvar. Således hade han varit berättigad till den begärda utökningen. Eftersom något yrkande om ersättning för faktiska kostnader som uppkommit till följd av hjälpbehovet inte framställts beslutade kammarrätten dock sig för att avskriva målet.

Av detta rättsfall kan vi dra två lärdomar. Omfattningen av föräldraansvaret tas regelbundet upp för prövning, och trots att underinstanser ofta vill dra detta ansvar väldigt långt, håller sig överrätterna till den bedömning som gjorts av Regeringsrätten, d v s att man vid tolv års ålder förväntas tillgodose sina grundläggande behov själv. Vidare understryker utgången av det här fallet vikten av att yrka om ersättning för utförd assistans i alla överklaganden avseende personlig assistans enligt LSS för att inte hamna i den situation som pojkens familj i rättsfallet hamnade i, d v s att man får rätt men inte får något för det. Visserligen kan domen användas i nya ärenden gentemot kommunen men risken finns att man från kommunens sida hittar en annan motivering då för att slingra sig ur ett beviljande.

Nu hoppas jag att ni blev lite klokare på hur det här med personlig assistans och assistansersättning fungerar i praktiken! Allt gott till er!

Hej alla!

Hoppas att ni har haft en bra jul och att även nyårsafton blir bra. Själv har jag haft det väldigt bra och firade julafton två dagar i rad vilket alltid är trevligt. :)

Här på kontoret är det lugnt och jag hinner äntligen komma ifatt med allt det där som man inte hunnit tidigare i höst och vinter med alla resor. Kontoret är dessutom julpyntat och jättefint så det är riktigt mysigt att vara här.

Snart är januari här och då blir det en hel del resor för min del. Bland annat kommer jag ner till Malmö och hälsar på några av er där för lite möten och annat vilket jag ser fram emot.

Hej!

Nu har det snöat i närmare en vecka i sträck här i Stockholm och det är jättevackert och juligt. Dock väldigt svårt att ta sig någonstans men det kan det ju vara värt ett par veckor för att få bo i en stad som är vit, inte gråbrun.

Julledigheten närmar sig och jag försöker rensa undan och få iväg saker innan Försäkringskassan och kommunerna stänger för helgerna. Det är som vanligt mycket att göra men väldigt kul.

Ha en jättebra jul allihopa så hörs och ses vi efter nyår!

Kram

God morgon!

Tidigt tåg från Stockholm till Borlänge för hembesök. Senare i eftermiddag spännande möte på Stockholmskontoret. Dagen är fullpackad som vanligt.

Förra veckan var jag i Umeå och Lycksele och upptäckte samtidigt min inre norrlänning. Efter några dygn däruppe kändes Stockholm plötsligt gråare och blötare än vanligt och jag längtar tillbaka till rimfrosttäckta träd, solsken, snö och det lugna och mysiga tempot. Titta bara på bilderna nedan!

Jag förmodar att ni har följt medias rapportering om konsekvenserna av socialförsäkringsreformen, alltså Försäkringskassans nya regler för sjuka. Jag har funderat kring detta sedan innan reformen nådde media och hoppas att man inom riksdag och regering snart inser att de nya reglerna för sjuka är sjuka. Gör man inte det är jag rädd att det innebär att en stor grupp människor i Sverige, större än vad jag tror att vi förstår, står utan ersättning och socialt stöd vid sjukskrivning vilket i sin tur resulterar i att man hamnar utanför samhällets skyddsnät och tvingas till privata lån för att få ihop till hyra och uppehälle. Socialtjänsten beviljar nämligen inte ekonomiskt bistånd om den enskilde förväntas kunna arbeta vilket man med de nya reglerna förväntas kunna göra av Försäkringskassan.

Håll er friska och ta hand om er!

Hej alla!

Måndag igen. Det går så fort... I helgen hann jag med en förlovningfest, ett julbord med stora familjen och en konsert i Tyresö. Och så hann jag klämma in en promenad, storstädning hemma och att se Arsenal få storstryk av Chelsea. Det sistnämnda var väl inte så kul men någon måste förlora också. ;)

Tillbaka på kontoret, tillbaka till verkligheten. Nu har jag fått bra snurr på det här och ärendena avklaras i rasande fart. Börjar kännas som att läget är helt under kontroll. Så gott som det kan vara under kontroll med tanke på hur ärendegången ser ut med domstolsprocesser och hembesök och jakt på det ultimata läkarintyget och ADL-bedömningen.

Tidningarna rapporterar om en liten del av bristerna vad gäller kommuns och försäkringskassas hantering av ärenden gällande funktionshindrade, se bl a

http://www.dt.se/nyheter/alvdalen/article522441.ece

och

http://sydsvenskan.se/malmo/article564688/Far-lagenhetbr-efter-ny-dom.html

Lite goda nyheter, lite direkt skrämmande nyheter. Efter kursen förra veckan då jag träffade ca 15 biståndshandläggare från hela Sverige fick jag dock ökad insyn i arbetet som handläggare på kommun. Konflikten statistik, lag och press från ledning togs upp och frågan restes ett flertal gånger om man ska prioritera behovsbedömningen eller resurserna och instruktioner från de högre upp. Att frågan tas upp är bra, särskilt mot bakgrund av att det är direkt rättsvidrigt att en sådan praxis existerar inom kommunerna. Detta har nämligen direkt bortreglerats i Regeringsrättens praxis. Kommunen ska endast ta hänsyn till behovet, inte till om man vill eller anser sig ha råd att bevilja insatsen. Det talades även om att man som handläggare i vissa lägen kände sig direkt manad att inte berätta om vilka insatser man har rätt till, exempelvis hade någon kommun inte något avtal avseende fönsterputs,  något man har rätt till enligt socialtjänstlagen som äldre. Denna insats erbjöds således inte och invånarna hade lärt sig att inte fråga efter den. Detta trots att kommunen har en skyldighet att både erbjuda och bevilja fönsterputs. Vi talade även om detta och mycket annat under lunchen och det var nyttigt att utbyta perspektiv.

Hej alla!

Nu sitter jag på tåget på väg från Falun till Stockholm och försöker få ner några rader medan det mobila bredbandet fortfarande håller. Det blir inget långt inlägg idag men ett livstecken från er hårt arbetande jurist får ni i alla fall!

Imorgon ska jag på kurs i myndigheternas behovsbedömning. Den ni! Äntligen får jag svar på hur man tänker på kommun och Försäkringskassa, min penna kommer att glöda hela dan och Veronica kommer att få höra min stormande recension så fort jag kliver ut genom dörrarna. Förhoppningsvis ger det mig ytterligare insikt i hur man ska reda ordning i det kaos som råder i dessa ärenden och kanske få lite rakare linjer och bedömningsnormer att rikta in mig på. Den som lever får se!

Ha det så bra så länge!



l